4

en ny - fransk - rättegångsdokumentär: jag borde lära mig språket.

henrik sade att gamla vanliga per är tillbaka. jag frågade bara en enkel fråga om varför jag måste finnas i relation till allt annat. alltså, jag sköter den dömande biten. andra kan ju se världen på andra sätt. varför skrev jag det? det här är ju privat.

jag ska börja torrnavigera mer. låtsas om.

jag kan inte slita mig från mig. fan. det är väl det som är felet? att jag inte kan slita mig från mig själv. ska jag lära mig något måste jag sätta det i kontext till mig själv, var jag själv är i tiden, samhället och livet. it cramps me. om jag är mitt eget största intresse lär jag knappast någonsin brinna för något. eller så är bristen på eld bara ett personlighetsdrag. säg det.
jag lyckas ibland - om jag har tur - få en föraning om hur det skulle vara att leva utan alla "sticks up my ass". som om jag lutar mig på något mer hållbart än de "felaktiga" bedömningsgrunderna som jag håller de ytliga för att vara. men de till synes mer hållbara sanningarna är i sanning bara en konvention som jag tillskansat mig likt vattendroppar urholkar en sten. eller som kalkhaltigt vatten bildar pelare. någotdera. det senare är mer träffande.