8

Vad har jag egentligen gjort i år? Vad har jag egentligen överhuvudtaget gjort?

När Beata är här får jag min ytterst behagliga känsla av rastlöshet. Jag vet inte var jag ska ta vägen; jag vill bli något, får energi, vill göra henne glad, vill själv vara glad.
Vem var det med den där existensstegen? Den som beskrev människans behov så systematisk, som sade att högst och sist av allt, efter mat och säkerhet, behöver människan kärlek. Alltså inte som så att bara de basala behoven behöver täckas, utan alla. Jag kan tänka mig att det sista och högsta behovet är mättat när jag är med Beata. Jag vill gärna tro det.
Samtidigt blir jag rädd för mina vanor, min invanda natur, som kan stjälpa allt. Jag vill vara duktig - om jag inte är det är rädd att hon lämnar mig - men jag har aldrig klarat av det förut.

Det känns som mer betryggande att hålla utkik, vara alert, stå på tå hela tiden än att gå in i invanda mönster eller tro att jag är säker.

6 dagar kvar, jepp.