111

det vore kul om någon ville läsa det som skrivs. det vore kul om någon ville lyssna.

I sommar händer fantastiska saker. Imorgon jobbar jag. Ikväll lyssnar jag på Fosca.

Vad ska jag fokusera mig på? Vad hon gjorde utan att säga? Att jag bara borde gå vidare? Gå vidare... Det här känns som om jag måste förklara mig för den här textrutan.

All I know of life, has been cast aside

Problemets fundament: jag försöker tänka, men hindras. jag försöker undersöka men en massa klet kommer ivägen. jag har aspbergers. jag kan inte skriva sammanhängande. jag måste till en psykolog. i'm just a sign of the times.

jag kan inte skriva ut problemet för att det är pinsamt, jobbigt, hemskt.

allt är på grund av mitt ickeexisterande liv.

om 4 månader kommer det inte finnas något hopp: jag börjar en utbildning jag inte vill gå, hoppar av lagom till andra misslyckade tentan. hoppet tar slut. det är trots allt hopp jag har, även 0m det inte märks.

jag vill förstå var det är allt har gått fel.

musik gör mig glad men ensam glädje är bara ensam glädje.

hoppas på göteborg?